Min nästa tanke hamnade tyvärr på mamma. Jag skulle skjutsa henne till en affär igår, och eftersom det var 12 grader varmt helt plötsligt så lade jag vinterkappan åt sidan, och så tog jag istället på mig en yllekappa som ser hur fin ut som helst men som jag nästan aldrig använder, då den saknar foder helt och håller. Jag bor i ett riktigt blåshål, så det känns som om det blåser rakt igenom en med den kappan på.
Jag tror jag skrev tidigare någon gång att om mamma ser mig med ett klädesplagg på som hon inte har sett förut eller inte kommer ihåg så har hon kastat sig över mig och frågat: "Var kommer den där ifrån?" Jag har talat om för henne att jag inte tycker det där är trevligt, och det har tydligen gått in för nu frågade hon istället: "När har du skaffat den där?" Samma fråga ställde hon om hatten jag hade på mig, trots att hon var med när jag köpte den för ett antal år sedan.
Jag blir vansinnig!!! Vad är det för jäkla kontrollbehov hon har??? Vad har hon att göra med vare sig var eller när jag köpt mina kläder??? Hon betraktar mig fortfarande bara som en del av henne. Jag känner mig bunden, bakbunden och kontrollerad.
Jag måste bli riktigt tydlig och säga nästa gång: "Det låter trevligare med 'Vilken snygg kappa du har!', och om du inte tycker om den så säger du ingenting alls. Inga frågor. Ingenting."
