Mardrömmar

Sista dagen på det gamla året började inte så bra. Hade mardrömmar hela natten, och i varenda en av dem figurerade en jättestor gul giftgroda ockuperade min lägenhet. Det enda som var olika var vilka personer - och i en dröm en av Vännens hundar - som fanns med i drömmen. I en av drömmarna råkade jag komma åt grodan och fick gift på fingrarna. Fingrarna svullnade upp, men jag dog inte för jag hade inte fått tillräckligt mycket gift på mig.

 

Hjälp mig nu alla drömtydare, hur ska man tolka det här?

 

Gott nytt år!

Sista - troligen - inlägget för i år. Lååång promenad i skogen idag. Tänk att det går att hasa sig runt den långa slingan när man har sällskap. När jag går ensam orkar jag nätt och jämnt med den korta rundan.

Det har verkligen varit ett jobbigt år på många sätt, men jag har lärt mig mycket också. Det jobbiga försöker jag släppa, men det jag lärt mig tar jag med mig in i nästa år.

Mål för nästa år - jag ger inga löften, för jag vet att de är svåra att hålla: Försöka ta bättre hand om mig själv.

Ha ha, ja nyss hade jag några fler mål som jag tänkte på, men dem glömde jag medan jag skrev.

I alla fall så önskar jag er alla ett mindre jobbigt 2012! För nog är det väl så att vi alla brottas med svårigheter av olika slag.

 

Det börjar närma sig slutet

2012 är ett sådant där år som jag bara vill stryka ur mitt minne och min kalender. Varje gång jag har ett sådant år - och det har varit många - hoppas jag alltid på att nästföljande år ska bli bättre. Men det är nog ingen idé att hoppas på bättre tider, för 2013 börjar på samma sätt som 2012 slutar. Visserligen har 2012 innehållit bra saker också, men de dåliga har riktigt sugit musten ur mig, och jag har inte riktigt orkat finnas där för barnen. Kan inte låta bli att undra om det har med saken att göra, när det gäller Junior.

Ska ta och sätta mig ner och fundera över vad jag önskar mig inför 2013, och om det finns något som jag själv kan göra för att påverka i rätt riktning. Det första på önskelistan är förstås bättre sömn och mer ork. Det kanske var det som började inatt. Jag tog mina vanliga sömntabletter och en halv insomningstablett för att få sova några timmar i alla fall. Gissa om jag var förvånad när jag vaknade efter tio timmar!? Och jag kan inte ens minnas att jag vaknat en enda gång inatt. Annars brukar jag vakna ganska ofta, vända på mig, somna om, vakna, vända på mig osv. Förkylningen är bättre också, så jag ska väl inte klaga just idag. Annars brukar jag ju förbehålla mig den rätten.

Mera spökerier

Hade Vännen och vovvarna här från igår till idag. Sonen är måttligt road, men med tanke på att han tidigare i sitt liv lidit av hundfobi så går det ändå riktigt bra. Hur som helst, imorse när Vännen skulle gå ut med vovvarna så ramlade den här gubben ner mitt framför ögonen. Helt plötsligt bara låg den där på golvet tillsammans med plåtbiten som syns på bilden. Gubben kommer från en nyckelhållarkrok - eller vad jag nu ska kalla det - som satt innanför ytterdörren när jag flyttade in. Det har liksom bara aldrig blivit av att jag tagit bort den.

Imorse hoppade alltså gubben ner av sig själv. Hur det gått till kan ingen av oss begripa. Och kvar på nyckelhållaren finns ett par fotspår i dammet. Och inga som helst spår av att någon skulle ha rört den. Det var det ju i vilket fall som helst ingen som gjorde, eftersom den bara hoppade ner, till synes av sig själv. Plåtbiten har jag fortfarande inte kunnat räkna ut var den kommer ifrån.

 

 

Jag ville jag vore

Inatt blev det inte mycket till sömn. Dels är jag förkyld, och då har jag alltid extra svårt att sova. Dels är jag mitt inne i en väldigt svår situation som tillför en massa extra stress i mitt liv. Och dels satt Senior uppe vid datorn och skrek varje gång det inte gick som han ville i spelet. Jag var uppe någon gång och sa åt honom på skarpen att låta bli det, dels för att jag inte kan sova när någon för oväsen men också för att inte riskera att få klagomål från grannarna. Men inte höll han tyst för det. Hörde honom fortfarande vid 4-tiden inatt...

Åh, vad jag ville jag vore någon annan någon annanstans just nu!

Väntan

Idag har jag värk i kroppen som om jag hade hög feber, men det har jag inte. Jag har börjat måla efter nummer. Det är otroligt bra terapi för att hålla tankarna borta, men nog syns det att jag inte är någon konstnär inte. Fast just nu spelar det ingen roll. Huvudsaken är att jag har någonting att göra som jag kan koncentrera mig på. Sitter och väntar på någon sorts besked, och det är otroligt kämpigt.

 

Idag

När jag vaknade vid halv fyra imorse hörde jag Senior ute i köket. Då hade han ännu inte somnat. Han hade glömt att ta sin medicin, sa han.

Tvättstuga och lite andra måsten idag. Det blev ingen lugn och ro när Vännen och jag försökte ses idag. Han är jätteförkyld så han orkade i och för sig inte stanna så länge heller. Inte bara det att jag kan plocka upp låtar som han sjunger, nu har jag banne mig fått hans febervärk i kroppen också. Det blir till att knapra i mig en Alvedon eller två och hoppas det går över. En tur till till tvättstugan måste det bli innan jag däckar i soffan.

Klarar inte av att hålla koncentrationen på någonting alls. Tankarna bara vandrar till mitt stora mardrömsproblem. Livet är en enda uppförsbacke.

Rapport från dårhuset

I köket häromdagen brast jag ut i sång. Någonting fick mig att tänka på "O helga natt", så jag sjöng den för full hals, och Senior konstaterade att jag inte alls sjunger så dåligt. En liten stund senare fick någonting mig att sjunga "Jag borde köpa mig en tyrolerhatt" - ingen av sångerna har jag tänkt på på åratal. Bara lite senare på kvällen pratade jag i telefon med Vännen och berättade vad jag stått och sjungit. "Jag spelade nyss O helga natt" på youtube," sa Vännen, "och Jag borde köpa mig en tyrolerhatt sjöng jag igår," sa han. Nog är det lite märkligt allt, det sammanträffandet.

Julafton var en plåga. Att fira när läget är som det är går ju inte, och att tillbringa tiden med två personer som båda klagar över att julklapparna inte var bra, det blev för mycket för mig.

Magen har lagt av p g a stressen. Jag bara mår illa hela tiden, speciellt när jag ätit.

Och på minussidan för övrigt kan konstateras att min skrivare tydligen inte vill samarbeta mer. Den skriver, men den tar minst en kvart på sig för varje sida, och jag förstår inte vad som är fel. Det gör mig tokig!

 

På plussidan däremot finns speciellt en julklapp, materiel till två tavlor, måla efter nummer. Nu ska jag bli konstnär! Nu har jag pyssel så det räcker ett tag, för man måste säkert vara otroligt noggrann om det ska bli snygg. Jag får ju inte till det när jag ska måla själv, så det här ska bli spännande att prova.

 

Och så hade jag mardrömmar inatt också, en som definitvt betydde att jag förlorat kontrollen...

 

God Jul

En riktigt God Jul önskar jag mina fina bloggvänner!

May Christ be born in you!

Mardrömslikt

Oändligt ledsen. Det här blir nog den västa julen någonsin, och då har jag ändå inte haft någon bra jul på många, många år. Det känns som om jag aldrig kommer att bli glad igen. Jag lever i en mardröm som inte vill gå över.

 

 

I juletid

"Har man inget att göra så skaffar man sig," brukar min mamma säga, och för en gångs skull håller jag med henne. Till lunch igår skulle jag göra mig snabbrisgrynsgröt i micron. Har bestämt för mig att jag gjort det tidigare, men då gjorde jag tydligen på något annat sätt, för idag exploderade gröten inne i micron, och jag fick ägna en bra stund åt att torka rent. Det fick bli fil till lunch istället.Gröten dög inte att ge till tomten en gång.

Varning för gråt

"Clouds" heter den här låten, och jag kommer att tänka på Lars Winnerbäcks text (från låten "Jag är hos dig igen").

 

Du har dina moln
Och jag kan inte skingra dom
Kan inte låta dom va'
Jag har mina ord
Som du sa
 

Men hur som helst, den här låten kan man inte höra utan att gråta.

 

Riktiga möten med riktiga människor och möten med det okända

Igår hade jag ett sådant möte, vilket gör gårdagen till ännu en sakletardag. Det är något jag gillar. Riktiga möten med riktiga människor. Besökte min 83-åriga, nyfunna väninna med en julblomma. Vi pratade i 5 timmar. Fantastiskt trevligt och avslappnande, nu när allting annat är så jobbigt.

Det hände något skojigt när jag var där. Hon hade ställt upp en mängd fina ljusstakar som hon satt överblivna ljusstumpar av olika färger i. Det såg jätteläckert ut. Hur som helst, efter ett tag hade ett av ljusen brunnit ner. Hon blåste ut det, och både hon och jag såg att ljuset var släckt. Veken glödde inte, och det rykte inte eller någonting. Efter ett bra tag, när vi råkade titta dit så brann den lilla ljusstumpen igen.

Kan det vara en slump att detta hände efter att jag förra veckan i skrivargruppen skrev följande dikt som för övrigt idag en av sjukhusprästerna läste upp för patienterna på ett sjukhem i stan:

Jag sätter i staken ett sparat ljus,

en liten gammal stump som brunnit många gånger förut.

Jag tänder och studerar lågan en stund,

funderar över ljus som kommit och gått i mitt liv,

om det ska komma fler

eller om det är slut när ljuset brunnit ner.

Det kom någon som sa: "Jag är världens ljus.

Även när ljuset har slocknat ska jag lysa upp ditt hus.

När hoppet har slocknat och inget finns kvar

ska du ändå tänka på allt det som var,

och jag ska finnas kvar som ett litet ljus i ditt hjärta.

(Första raden är lånad från en dikt/psalmtext av Carl-Bertil Agnestig som heter "Advent". Vi brukar göra göra så ibland för inspiration. Inget ont i det så länge man anger källan.)

 

Pyssel

Klippa och klistra och pyssla tycks vara det absolut enda jag kan göra just nu. Jag köpte ett färdig kit - med instruktioner och allt så jag slipper tänka - och gjorde några presentaskar. Nu är de slut, och jag behöver MER. Glöm disk och matlagning, pyssla är det enda jag mår någorlunda bra av just nu, och då tänker jag att pyssla är det jag ska göra.

När livet inte blir som vi har tänkt oss

Kallt

Såja, tvättstugan inbokad på annandagen.

Sovit jättedåligt inatt, och när jag har sovit har jag bara drömt stress- och mardrömmar. Bl a en dröm om att det var 50 minusgrader. Så nog är jag ute i kylan allt.

Aj aj

Saker och ting har återigen tagit ett steg i helt fel riktning. Kan knappt andas; panikångesten ligger på lur. Orkar nätt och jämnt stå på benen. Ren och skär fasa. Och ändå måste jag släpa mig fram och tillbaka till tvättstugan. Ingen gör de där vardagsgrejerna åt en. Inte ens när man är helt slut.

Det ser mörkt ut.

En sak

Idag hittade jag en sak. På ICA faktiskt. Och den saken var så bra så den köpte jag till mig själv i julklapp. Det är en bok som heter Bästa vänner och som innehåller 47 berättelser om osannolik vänskap mellan djur. Vänskap mellan t ex en elefant och ett får, en björn och en katt, en gorilla och en kattunge osv. Ni förstår va? Så helt underbart! Jag vet vad jag kommer att sitta och läsa till jul...

 

Fredag

Idag har jag ingen sakletardag, så idag berättar jag som det är. Jag är frusen till is. Förlamad. Känner ingenting, fast jag borde känna massor. Det har satt sig i kroppen istället. Jag kan inte sova; drömmer mardrömmar när jag sover. Sjukdomskänsla i kroppen. Mår illa när jag har ätit. Vill inte ha någon mat, bara godis. Min rosacea har galopperat iväg, så just nu är jag knallröd i större delen av ansiktet. Jag orkar ingenting, och jag vill ingenting, och idag hittar jag inga bra saker. Vill bara isolera mig någonstans och slippa träffa folk.

Sakletardagar

Igår och idag har det varit sakletardagar (Visst låter sakletardagar lite som något Pippi Långstrump skulle säga?). Jag letar nämligen efter bra saker som händer. För att överleva.

Igår hittade jag tre bra saker. Jag fick hjälp av arbetsterapeuten. Jag fick en julklapp med posten. Och det jag inte skrev om igår var att jag även var på en skrivarnätverksträff. Där skrev jag en dikt som de andra i gruppen verkligen gillade, och som en av ledarna ville använda till julutskicket. Hon är präst i sjukhuskyrkan och ville även använda dikten för att ge till sjuka som har tappat hoppet. Det känns gott att jag och en dikt som började så mörkt kanske kan vara till hjälp för någon.

Idag har jag hittat EN bra sak, men den var riktigt bra så den får räcka för idag. Jag var hos doktorn i förmiddags och fick veta att det jag trodde var något fel inte var det. Det är guld värt med något som inte krånglar i mitt krångliga liv.
 

 

Det kom ett paket

Igår fick jag en avi i brevlådan om att det fanns ett paket att hämta på "posten". Men den stackars avin hade varit på avvägar i hela 8 dagar, för den var stämplad den 4 december. Tack snälla fina Simona för julklappen! Den lyste upp min annars så mörka dag igår. Men jag väntar till jul med att öppna...

Annars var det, som sagt, en väldigt mörk dag igår. Saker och ting har tagit en obehaglig vändning. Det är en sak livet har lärt mig, att ingenting är så hemskt att det inte kan bli värre. Känner mig helt förlamad. Chock. Kris.

Idag fick jag lite hjälp av arbetsterapeuten med att börja röja i lägenheten. Och så dammsög hon lite åt mig. Tacksam.

 

Försöker bära mitt kors med någon slags värdighet.

 

Det gör ont

Jag går i bitar; det gör t o m fysiskt ont. Vet inte var jag ska ta vägen. Kan inte ta mig samman och göra något vettigt överhuvudtaget. Inte ens rensa på ungarnas rum. Körde till återvinningsstationen med ett antal kassar igår, och det syns knappt att jag har börjat.

Det är en mardröm som det inte går att vakna från. Jag omväxlande gråter så att bröstkorgen håller på att sprängas och omväxlande känner jag mig avstängd. Jag vet inte vilket som känns värst.

Känner mig som den absolut sämsta förälder som någonsin funnits. Hur kan det bli så när jag bara velat väl och försökt göra mitt bästa? Jag har slitit som ett djur för att barnen skulle ha en dräglig tillvaro, men det har tydligen inte räckt.

Jag som inte brukar kunna be, bad intensivt för sonen förra veckan. För att han skulle må bättre. Men jag bad inte om att jag skulle drabbas själv istället.

Funderar

Tänker på hur det vore att gå ut och lägga sig i en snödriva och aldrig behöva vakna upp mer... Undrar hur lång tid det tar.

Hjärtat värker

Fick ett samtal från min kusin idag, som bor utomlands. Vi pratar inte jätteofta, men när vi gör det har vi så trevligt.

"Du hinner ju aldrig andas," sa hon. "Det händer ju något nytt jobbigt för dig hela tiden."

Så sant som det är sagt. Fast då visste hon ändå inte vad som skulle hända nu ikväll. Nu är det något nytt igen, och det gör riktigt ont i hjärtat. Det här vet jag inte hur jag ska orka.

Tystnad, ro och julkrubba

Finns det någonting som ser så rofyllt ut som en julkrubba? Jag skulle verkligen behöva känna åtminstone lite av den ron. Har knappt sovit någonting inatt, och då blir nästföljande dag - d v s idag - fylld av ångest och gråt. Så synd för i onsdags hade jag en tyst halvdag med kyrkan, en liten retreat i miniatyr. Jag var exceptionellt rastlöst, jag som brukar kunna gå rakt in i tystnaden och bara vara.

Men den här dagen vankade jag runt, jag målade, läste, grät (men bara lite) och skrev, skrev, skrev. 14 dikter blev det. Det var nog rekord i hur många dikter jag skrivit på en och samma dag. Och så fick jag en mycket välbehövlig rygg- och nackmassage.

Men redan på vägen hem igen steg stressnivån, och inte blev den bättre av att mamma var helstirrig igår. Och virrig. Och det som stressar mig mest så här års det är nog julen, allt julpynt, all julskyltning, all påträngande reklam osv. Jag går i spinn, och jag går istället in i kyrkans tankar om advent och julen. Därför finns det nog inget mer rofyllt för mig just nu än anblicken av en julkrubba - ja, och så tända ljus förstås.

Och jag ska nog göra tystnad till min julmelodi.

Här skulle det ha funnits en bild jag tog på en julkrubba i en kyrka, men alla foton från två mappar har bara försvunnit spårlöst, så det här inlägget blir bildlöst.

Min bön

Min egen bön gäller inte mig själv. Den gäller min son. På att det att jag må slippa vara livrädd varje dag för att han ska göra sig själv illa.

Något oväntat

Ibland snubblar man över det oväntade. Och då gäller det att ta vara på tillfället.

Men hur i all världen...?

Vet ni vad jag hittade i mitt kylskåp imorse? Jo, ni vet en så'n där liten rund plastplupp som sitter på galgarna i klädaffärerna med storleksbeteckning på. En svart liten plastplupp med beteckningen L. Men hur ända in i... har den hamnat där? Den fanns då inte där igår, och mina pojkar är hos sin pappa just nu, så det är ingen som har skojat med mig. Jag vet att den satt på en galge i hallen häromdagen, för av en slump lade jag märke till den. Och jag lät den definitivt sitta kvar.

 

Det händer då alltid väldigt märkliga saker i den här lägenheten. Det var ju inte utan att jag kom att tänka på Spöket på Canterville när mina kläder hade bytt färg...

 

Om åldrande och lögner

Nog för att jag har åldersnoja och tycker illa om att åldras, men jag har aldrig någonsin ljugit om min ålder. Jag upptäckte idag av en slump att min numera f d väninna ljugit om om sin ålder i alla år jag har känt henne. Hon har utgett sig för att vara född samma år som jag, men det är inte sant. Det är tre år det handlar om, och jag kan inte begripa att det varit värt att ljuga om det. Jag fyller 50 till våren, och det trodde jag att hon också skulle göra. Men hon fyllde alltså 50 redan för tre år sedan. Inte undra på att hon aldrig velat att jag skulle uppmärksamma hennes födelsedag! Och vilket sjå hon måste ha haft för tre år sedan att dölja att de firade hennes 50-årsdag! Vad är det för slags "vän" som ljuger som sådant??? Jag kan ju ärligen säga att jag inte kommer att sakna den "vänskapen".

Ju mer man skrapar på hennes fasad, desto mer rasar den - och hon som är så mån om fasaden...