onsdag 19 december 2012

Riktiga möten med riktiga människor och möten med det okända

Igår hade jag ett sådant möte, vilket gör gårdagen till ännu en sakletardag. Det är något jag gillar. Riktiga möten med riktiga människor. Besökte min 83-åriga, nyfunna väninna med en julblomma. Vi pratade i 5 timmar. Fantastiskt trevligt och avslappnande, nu när allting annat är så jobbigt.

Det hände något skojigt när jag var där. Hon hade ställt upp en mängd fina ljusstakar som hon satt överblivna ljusstumpar av olika färger i. Det såg jätteläckert ut. Hur som helst, efter ett tag hade ett av ljusen brunnit ner. Hon blåste ut det, och både hon och jag såg att ljuset var släckt. Veken glödde inte, och det rykte inte eller någonting. Efter ett bra tag, när vi råkade titta dit så brann den lilla ljusstumpen igen.

Kan det vara en slump att detta hände efter att jag förra veckan i skrivargruppen skrev följande dikt som för övrigt idag en av sjukhusprästerna läste upp för patienterna på ett sjukhem i stan:

Jag sätter i staken ett sparat ljus,
en liten gammal stump som brunnit många gånger förut.
Jag tänder och studerar lågan en stund,
funderar över ljus som kommit och gått i mitt liv,
om det ska komma fler
eller om det är slut när ljuset brunnit ner.
Det kom någon som sa: "Jag är världens ljus.
Även när ljuset har slocknat ska jag lysa upp ditt hus.
När hoppet har slocknat och inget finns kvar
ska du ändå tänka på allt det som var,
och jag ska finnas kvar som ett litet ljus i ditt hjärta.

(Första raden är lånad från en dikt/psalmtext av Carl-Bertil Agnestig som heter "Advent". Vi brukar göra göra så ibland för inspiration. Inget ont i det så länge man anger källan.)
 

8 kommentarer:

  1. Den dikten värmde mitt sorgsna hjärta. Kom till Eksjö och det värsta har hänt igen, jag känner en sån stress nu och vill inte tänka så mycket på Julen! Tack, den dikten kommer jag att spara!Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad gott att dikten kom till ännu mer nytta! Läs dikten när du känner hopplösheten, för någonstans brinner ett litet ljus. Jag trodde det inte själv när jag skrev början på dikten, men det smög sig in där ändå.
      Det gör mig ont att höra att det värsta har hänt! Jag läste ditt mail nu ikväll också. Skriver så fort jag hinner. Tänker på dig!
      Stor kram! ♥

      Radera
  2. Men om inte detta var ett tecken så finns det inga tecken.

    Jag skrev om min mor när hon dog att hon nu var omsluten av gudsljus. Min bror kom någon månad efter detta och jag hade två värmeljus som jag tände... Morgonen där efter så ser jag en ljusstump på ca 5cm som stod i den ena behållaren, tänkte bara att min bror kanske tänt det och glömde bort saken. Nästa gång jag skulle sätta i två nya värmeljus så frågade honom, och han hade ingen aning om var stumpen kom ifrån.

    Jag tror att någon försökte upplysa oss något, tror inte du det?

    Kram, lite förkylt....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kom på idag just att jag för några veckor sedan bad om att få ett tecken som var så tydligt att jag inte skulle kunna missa det.
      Så lustigt att du också upplevt något liknande. Visst var det absolut någon som försökte upplysa oss. Kram! ♥

      Radera
  3. Det händer ibland för mig också, att något bara poppar upp, något hörs, något sker, som inte skulle vara eller är.
    Igår kväll när jag lagt mig, så förnam jag hela övergången till den andra sidan med min älskade, det blev så starkt, så jag kunde inte somna. Jag kände det fanns ett budskap.
    Visst finns änglar!
    Kvällskramen♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det händer här också då och då, ganska ofta. Häromveckan ramlade en banan ner från fruktskålen mitt framför ögonen på mig och sonen - det var innan han flyttade. Men detta är första gången jag upplever något liknande utanför mitt eget hem.
      Skönt att du ha kontakten med Sigge på andra sidan. Sådant kan bli oerhört starkt ibland. Idag var jag och samtalade med en präst, och hon avslutade samtalet med en bön, och under tiden hon bad så kändes jag Guds närvaro väldigt starkt.
      KramKram! ♥♥♥

      Radera
  4. Detta ser jag som ett tecken, som du själv skriver.
    Förstår inte hur vissa kan tro att det inte finns något mera, vad säger de om en sådan här händelse?

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett tecken så tydligt att jag inte skulle kunna missa det, precis som jag bett om. Nej, jag förstår inte heller hur vissa kan tro att det inte finns något annat, något mera än detta. Men min gamla kompis hon försökte hitta en annan förklaring. Lågan måste ha stått och glött fast det inte syntes, enligt henne. Hon får tro vad hon vill, för jag tror det jag tror ändå. Kram! ♥

      Radera