Böcker m m

Nu har det halsonda blivit snuva och hosta. Fy vad man sover dåligt när man är förkyld! Hosta går inte ihop med astma; den saken är klar. Men oj vad jag stickade på min fuskpolo igår när jag blev sittande framför ett alldeles för långt TV-program. Idag har jag ont i fingrarna så nu får nog stickningen ligga ett tag.

Strax före jul läste jag boken Ru av Kim Thúy. Det är en självbiografisk roman, skriven av en vietnamesisk båtflykting. En fantastiskt bra bok!!! Det är inte mycket text på varje sida; boken är föredömligt renskalad från allt tjafs och onödigt babbel.

Just nu läser jag Bodil Malmstens Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. Hon skriver också väldigt rakt på sak helt utan onödiga omvägar i självgod svada. Sådant älskar jag.

Min pappa älskade att läsa Bodil Malmsten. Själv hade jag inte upptäckt henne ännu medan pappa levde, men det visar att jag är ganska lik min pappa. Vilket mamma naturligtvis förnekade när råkade säga det i julas.

Förkyld

Vaknade imorse med ont i halsen och huvudet. Har dragit på mig sonens förkylning. Åkte till stan med Senior, då han skulle till tandhygienisten. Och så har jag varit duktig och beställt tid hos optikern imorgon. Jag får nog vara nöjd med det för idag; det blir nog inte så mycket mer gjort. Jo, jag måste ner till centrum och uträtta lite ärenden, men sedan blir det nog sängen.

Förut har jag gått till Synsam, men jag tycker de har blivit så förskräckligt dyra, så nu ska jag prova DirektOptik. Dels har jag hört en pålitlig person säga att de är bra, och dels får man tre par glasögon för priset av ett. Och då får jag ett par vanliga vardagsbrillor med progressiva glas, ett par läsglasögon och ett par slipade solglasögon för priset av ett par brillor. Vi får se hur det går, men det vete katten om jag får rätsida på ögonen ens med nya glasögon.

Stickning

Jag har fått sådana besvär med ögonen den senaste tiden, så jag har inte kunnat göra smycken på länge. Då krävs det att man ser vad man gör med pillgörat, och det gör jag inte nu. Har en massa olika ögondroppar som jag droppar tusen gånger om dagen, men det blir ändå inte bra. Jag måste till en optiker också och skaffa ny glasögon, men jag tror ändå inte riktigt att det blir bra med det heller.

Så just nu stickar jag istället för att göra smycken, vilket är det jag egentligen vill pilla med, men mina rastlösa händer måste hålla på med någonting. Över jul stickade jag mig en mössa. Jättefin! Den gick snabbt att sticka för det var tjockt garn och tjocka stickor. Nu har jag börjat på en fuskpolo, ja ni vet sådana som vi hade på 70-talet. Har letat i butikerna men det finns inte att köpa, så nu ska jag försöka göra en. Vi får se hur det går... Sticka ihop... Minska... Öka... Sticka halsen...

Översättning: Jag älskar det här garnet så mycket.

Inatt jag drömde

"Inatt jag drömde" med Hep Stars var min favoritlåt när jag var 6 år. "Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut," sjöng de, och fred på jorden har jag alltid drömt om. Har alltid velat att folk ska vara snälla mot varandra.

Något senare var Evert Taubes "Änglamark" min absoluta favoritlåt:

...

Sluta att utrota skogarnas alla djur!
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!
Låt sista älven som brusar i vår natur
brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill
låt dem få leva, de är ju så sköna.

Jag sjöng med för full hals i den vackra sången också. Frid och fred och omtanke om både medmänniskor och jordens vackra natur har jag alltid drömt om, alltid velat ha. Det är ta mig tusan det viktigaste som finns!

Inatt drömde jag att min tjocka mage var borta. Oj, vad glad jag var, och hu så besviken jag blev när jag vaknade och den fortfarande fanns kvar. Jag vill ha bort den, men det är inte det viktigaste i livet. Det viktigaste är kärlek och empati och ta hand om varandra och jorden vi ärvde.

Julkul

Som ni nog vet så brukar jag inte tycka att julen är speciellt kul. I år var det dags att sitta ensam med mamma på julafton, och det var inget jag såg fram emot precis. Men det gick bra. Det var ganska lugnt. Jag blev bara förbannad på henne en gång, men vi blev inte osamt. I övrigt har hon bara varit tröttsam med sitt eviga pratande. Och mest pratar hon om sin barndom och uppväxt, och det har jag redan hört tusen gånger, så det blir väldigt tjatigt. Men hur som helst kom jag på att det är ju faktiskt inte julen det är fel på. Det är stressen före jul och alla andra människors krav på julen jag tycker så illa om. Så om jag fick tillbringa julen ensam eller med människor som jag själv fick välja, då skulle julen kunna vara riktigt vilsam. Och för övrigt kan ju inte julen bli bättre än när det är 8-10 plusgrader... ☺

Och nu till hemligheten som jag skrev om förut. Vännen och jag har förlovat oss! ☺ På dagen för vintersolståndet. På så sätt fick vi något dubbelt att fira, och vi behövde verkligen något positivt mitt i alla sorg och bedrövelse. Men en sak kan jag säga, och det är att om jag väntat på att han skulle föreslå en förlovning hade jag nog kunnat vänta länge till... Men han blev eld och lågor och tyckte att min idé var toppenbra. Så mitt i julruschen var vi ute och letade ringar. Inte tusan hade vi egentligen råd med ringarna, men som jag sa: "Ska vi nu ändå gå i konkurs så är det ju i så fall trevligare att man stjälper ekonomin på förlovningsringar än på något tråkigt."

God Jul

God Jul alla goa bloggvänner!!! ♥♥♥

Gladbok

Jag har börjat på en gladbok. Köpte en anteckningsbok i glada färger där det står "Happy happy happy" på framsidan. I den skriver jag om det som är positivt i tillvaron. Så när allting känns mörkt kan jag ta fram boken och läsa att det faktiskt finns ljuspunkter i tillvaron.

Lite axplock från boken (som påbörjades den 19 december i år, så det har inte hunnit bli så mycket skrivet ännu):

Idag är det vintersolstånd!!! Nu går vi mot ljusare tider. Som jag har längtat... ☺

Fick många varma och äkta leenden från människor i butikerna när det var trångt och vi var i vägen för varande, INTE stress och sura miner trots att julhandeln är i full gång. ☺

En god vän vill köpa 3 exemplar av min diktsamling! ☺

Fick äntligen tag i de nya busstidtabellerna. Och fick två superbra reflexer med på köpet. ☺

Och så har jag skrivit om en liten hemlighet som kommer att avslöjas så småningom. ☺

Vann

Jag har vunnit en bok. Såg i en tidning - minns inte vilken - att de lottade ut tio stycken böcker av Sanna Ehdins. Jag var övertygad om att alla böckerna måste vara slut, men jag skickade ändå in ett mail.

"Det kostar ju inget att maila," tänkte jag.

Jag fick svar samma dag: "Jag skickar en bok till dig."

Glad och förvånad blev jag! Och häromdagen kom den med posten som en extra julklapp: Höj din energi! som precis har kommit ut i pocket. Man ska aldrig säga aldrig...

Mindre kul är att jag fått feber idag och mår allmänt risigt. Är superstressad, för jag måste iväg och handla de sista julklapparna och lite mat. Och så gillar jag inte att det snöar. Det är för varmt, så det blir bara slask som lägger sig på vägarna och som sedan blir till is när det fryser på.

 

Välgörenhet?

Välgörenhet har blivit kommersiellt. Delvis därför att Reinfelt har infört skatteavdrag för dem som ger till välgörenhet: http://www.aftonbladet.se/ledare/article14097420.ab. Dels för att det tydligen går att tjäna pengar även på detta. Varför skulle annars helt vanliga butiker försöka sälja in välgörenhet? "Köp gärna kläder för 2.000 spänn och glöm sedan inte att köpa skolmaterial till de fattiga via Unicef för 25 kr, när du står vid kassan." Och sist men inte minst därför att folk då köper sig ett rent samvete.

Men hur rent kan ett samvete vara för att man skänker någon hundring till ett ändamål som de egentligen inte bryr sig om? Och vem hjälper dem som har det riktigt svårt här på hemmaplan? Folk skänker pengar till svältande barn i Afrika, därför att det är långt bort hemifrån och då behöver de inte känna någonting, men samma person skulle aldrig titta en hemlös människa i ögonen och dem ens en tjuga.

Och pengarna från välgörenhetsorganisationerna - de som inte försvunnit i någon direktörs ficka - går till fattiga i Afrika och Asien. Vem har bestämt det? Jag har inte sett någon organisation förutom Svalorna som skänker pengar till de fattiga i Latinamerika. För det finns många fattiga i Latinamerika, det kan jag lova. Bland den fattiga ursprungsbefolkningen uppe i Anderna är spädbarnsdödligheten 35%. Den enda mat de har är potatis, så alla lider av kraftig undernäring. De bor på över 5000 meters höjd i små lerhus med en öppen eld som enda värmekälla. Alla får sova i samma säng för att de inte ska frysa. Är de riktigt lyckligt lottade har de råd att hålla sig med marsvin. Då kan de få äta lite kött ibland. Vet ni hur lite kött det är på ett marsvin? De går omkring i snön i sandaler utan strumpor och ådrar sig svåra frostskador på fötterna för att de inte har råd att klä sig. De är tvungna att överge sina handikappade barn för de kan varken lämnas ensamma hemma eller bidra till försörjningen. De har inte råd att köpa pennor och papper så att barnen kan gå i skolan. Osv.

När jag kom hem från en vistelse i Peru för ett antal år sedan skrev jag till varenda välgörenhetsorganisation jag kunde komma på, bl a Röda Korset, Rädda Barnen, Unicef, IM, SIDA, Lions m fl. Inte en enda kunde tänka sig att skänka pengar till vare sig ett barnhem för övergivna handikappade barn eller till ett projekt för att en läkare (som jag känner) ska kunna åka runt till byarna på över 5000 meters höjd och ge behandling och medicin. Inte en enda organisation. Jag tycker det är skamligt!!! Jag kontaktade IM, Unicef m fl som säljer prylar tillverkade av fattiga i Afrika och Asien och frågade om de inte kunde köpa in och sälja vackra textilier som de väver i en by i Peru där jag varit. Men nej, inte det heller. Vem är det som bestämmer att just fattiga i Latinamerika ska bojkottas?

Jag är grundligt besviken på "välgörenheten". Jag samlade själv ihop pengar bland vänner och bekanta och skickade tillsammans med papper och pennor till en by i djungeln för att de skulle kunna köpa skolmaterial. Men jag vill kunna hjälpa även "min" by uppe i Anderna, "mitt" barnhem och "mitt" läkarprojekt. Eftersom ingen annan gör det.

Skyddsänglar

Jag är tacksam för alla gånger mina skyddsänglar varit med. Igår var de på plats igen, men lite måste man hjälpa till själv förstås.

Igår körde jag hem tidigare än jag tänkt mig från bonusbarnet, då jag såg att temperaturen sjönk, och jag var rädd att de blöta vägarna skulle hinna frysa. Jag körde långsamt och försiktigt i mörkret, och det gick bra någon mil eller så. Sedan kom ett part där det låg snöslask på vägen, och då blir det genast lite halare. Rätt som det var såg jag något som rörde sig på vägen. Tyckte det såg ut som ett litet djur, typ en ensam räv eller katt. Men jag bromsade fast jag var en bit ifrån. Och tur var väl det, för det var en hel hjortflock som gick över vägen. Hade det varit halare på vägen än det var eller om jag hade kört fortare så hade det slutat illa för både hjortarna och mig.

Kör inte fortare än din skyddsängel kan flyga!

Det blir aldrig som man tänkt sig

En sak är absolut helt säker. Det blir aldrig som man tänkt sig. Jag vet inte varför jag fortfarande tror att jag kan få göra planer; det är ju absolut ingen idé.

Nu i helgen hade jag bokat tvättstugan, och så hade jag fullt upp, speciellt med en sak som jag redan fått uppskov med och som egentligen skulle varit klart i fredags. Men men. Så blev det inte alls.

Istället har jag tillbringat helgen med mitt näst yngsta bonusbarn som är jämnårig med min Senior - Vännen har nämligen varit bortrest hela helgen. Vi åkte in till storstan för att handla kläder, vi har gått ut med hundarna, tittat på film, pratat och druckit te tillsammans, och jag har haft hur trevligt som helst. Känner mig oerhört smickrad över att han velat tillbringa så mycket av helgen tillsammans med mig. Så då gör det ingenting att allting annat får vänta och gör mitt liv till ännu mer stress och kaos under dagarna fram till jul. Har inte haft en enda ledig stund för mig själv här hemma den här helgen förrän nu.

Hur som helst, vare sig det händer något jobbigt eller det blir trevligt som nu i helgen så måste jag lära mig att sluta planera. Det blir bara stressigt när planerna ryker all världens väg.

Förvirring Del 2

Jag visste ju när jag skrev det förra inlägget att det var något mer jag hade snurrat till den här veckan, och nu kom jag på det.

Jag och pojkarna skulle äta middag hemma hos mamma förra helgen. Senior ville stanna kvar hemma hos mig tills maten var klar så jag lovade ringa när det var dags.

Först försökte jag ringa med min mobil, men det är ännu sämre mottagning på den hemma hos mamma än det är här hemma.

Då lånade jag mammas fasta telefon och skulle ringa mitt hemnummer. Jag slog dock mammas nummer, och vi skrattade åt hur virrig jag är.

Sedan samlade jag mig för att slå mitt eget nummer och förväntade mig ju då att Senior skulle svara. Jag höll på att falla död ner när mitt ex svarade i telefonen. För bråkdelen av en sekund trodde jag att han var hemma hos mig, men sedan förstod jag att jag hade slagit fel nummer IGEN.

Till slut slog jag rätt nummer, men Senior svarade inte i telefonen. Jag ringde en gång till, och DÅ fick vi kontakt.

Efteråt frågade jag honom varför han inte svarade första gången, och han sa att han inte kände igen signalen. Det kan vara för att jag har gett mamma en egen (irriterande) signal, så jag vet när det är hon som ringer.

En fanfar för min glömska kanske? Eftersom jag inte kan få en för mitt minne.

Förvirrad

Jag blir mer och mer förvirrad, och det är mindre och mindre som fungerar. Igår gick jag med paraplyet under armen i ösregn, därför att jag hade glömt att jag hade paraply med mig. Och när jag skulle köra hemåt från andra sidan stan trodde jag att jag var på ett annat ställe än jag i själva verket var och körde vilse. Förfallet brer ut sig i kroppen...

Och jag som ska köra till min läkare-långt-bort idag. Tänk om jag inte hittar dit - eller hem! Vännen skulle ha följt med mig, men han ligger sjuk idag så det går inte alls.

Om att aldrig känna sig snygg

När jag var 20 år fick jag en kronisk hudsjukdom som heter rosacea. Den satte sig på näsan som var mycket ilsket konstant röd, och jag fick många kommentarer t o m från helt främmande människor om att min näsa var röd. "Rudolf med röda mulen" - ja, ni kan själva tänka er. Hur kul var det att aldrig känna sig snygg under det som borde varit mina bästa år?

De senaste par åren har det sett lite bättre ut och varit lite mindre rött, och jag har varit enormt tacksam för det. Det spred sig för en del år sedan till haka och området mellan ögonbrynen, och nu är det tydligen dags igen. Jag känner igen förstadiet. Nu är det kindernas och hela pannans tur. Och baske mig om det inte kan vara det som sitter i ögonen också. Läste häromdagen att man kan bli blind om man går med obehandlad rosacea i ögonen, så jag ska till läkare imorgon för att ge om remiss till ögon- och helst en hudläkare också.

Men ska det vara så här blir jag eremit. Jag som har social fobi och tycker det är svårt många gånger att vara bland människor ändå - särskilt om jag hamnar i fokus - men blir jag permanent knallröd i hela fejset så går jag inte ut mer. För hur kul är det att aldrig känna sig snygg? Att aldrig ha känt sig snygg? Jag växte ju upp med en mamma som lät mig veta att jag inte såg bra ut. Och när jag flyttade hemifrån fick jag rosacea redan vid 20. Och nu när jag precis fått höra några gånger att jag ser väldigt ung ut för min ålder, så ska jag behöva bli knallröd i både ansikte och ögon. Nu du, Gud, nu är jag förbannad!!!!! Vad ska det här vara bra för???

Om jag ändå ska se ut som ett freak så kan jag lika gärna börja spruta eld också...

December

Det märks att det är december. Det kommer ingen post på måndagar. Så här har det varit varje december de senaste åren. Alla andra dagar i veckan får man åtminstone räkningar. Men på måndagar gapar brevlådan tom.

I fredags däremot fick jag till min stora förvåning en avi. Det var en helt oväntad julklapp - jippi!!! Jag ska spara den så jag har något paket att öppna på julafton. Jag älskar rara människor och överraskningspaket!!!

☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺☺

Citat - Dag Hammarskjöld

"-snart stundar natten."
Mot det förgångna: tack,
till det kommande: ja!
~ Dag Hammarskjöld

Nu när det snart är nytt år får man hoppas att Dag Hammarskjölds ord kan hjälpa till att göra så att det vänder...

Citat - Joan Baez

Apropå Lilla Hjärtats död. Hon valde faktiskt hur hon levde. Beundransvärt.

You don't get to choose how you're going to die. Or when. You can decide how you're going to live now.

~ Joan Baez

Översättning: Du får inte chansen att välja hur du ska dö. Eller när. Du kan välja hur du ska leva nu.

Översättning: "Slösa inte bort ditt liv på att försöka göra intryck på andra människor. Gör det du älskar, älska det du gör."

Om sömn och sömnbrist

Sömnbrist ökar ett hormon som styr hunger och minskar ett annat som styr mättnad - minns inte om jag läste det eller hörde det sägas på TV.

Ja, det borde ju egentligen jag ha kunnat berätta för forskarna och inte tvärtom. Men inte undra på då att jag är fet, så lite som jag sovit de senaste 17-18 åren...

Kan inte någon skjuta mig i rumpan med en sådan där sömnampull som kan knocka en flodhäst? Snälla!

Dans

Heja mig!

Lyckades alldeles själv leta reda på och titta på "Downton Abbey" på SVTPlay som jag missade när det gick på TV1 i lördags. Är stolt som en tupp, och glad att jag slapp missa det avsnittet helt och hållet.

Och så har jag sålt ett halsband från smyckesbloggen! ☺

Dröm

Låg vaken länge inatt och trodde aldrig att jag skulle somna om. Det gjorde jag tydligen till slut efter några timmar, för när jag vaknade hade jag drömt att jag gick omkring med en stor ödla på ena axeln, så där som en papegoja ni vet... Det hände mer saker i drömmen, men ödlan är det enda jag minns egentligen, och så att jag på något vis basade över ett gäng tuffa män - typ maffiabossar - som hade en väldig respekt för mig.

Ja, ja, tur man kan drömma... för inte tusan inger jag någon respekt IRL inte, så det var ju verkligen en fjäder i hatten.

Håret är som livet

Jag tycker att mitt hår kan få vara en metafor för hur mitt liv ser ut och alltid har sett ut. Som nu t ex när jag klippte mig i förra veckan.

"Ta bara minsta möjliga på topparna," sa jag, för jag hade håret ganska långt men ville låta det växa och bli riktigt långt.
"Har du haft lugg någon gång?" frågade frisören.
"Ja, i större delen av mitt liv," svarade jag, "men det har aldrig fungerat med lugg så nu har jag låtit luggen växa ut."
Vips! så hade hon ändå övertalat mig att klippa en lugg. Jo då, den skulle absolut fungera, försäkrade hon. Men inte bara det. Innan jag visste ordet av hade hon klippt det allra mesta av håret så att det var MYCKET kortare än vad jag bett om, så nu kommer jag ju aldrig att få det långa hår jag drömt om.

Så där är det med allting i livet också. Man börjar på en sak och är jättenöjd, och - BOM! - så händer det något som raserar det. Man reser på sig, borstar av sig och börjar på nytt. Antingen på samma projekt eller på något annat. BOOM!! Raserat igen. På det igen, och så... BOOOM!!! Det går bara inte. Och jag kommer aldrig att få ha det långa hår jag planerat för och drömt om så länge, för frisörerna tillåter det helt enkelt inte. Den här frisören var extra listig, för första gången jag var hos henne (i somras) talade hon om att så som min lugg växer så skulle det aldrig gå att ha en kort lugg, och mitt hår skulle bara fungera i en lång frisyr. "Skönt," tänkte jag och kände mig invaggad i säkerhet, "här är en frisör som inte tänker hacka av mig håret." Och det utnyttjade hon. Jag är både arg, ledsen, besviken och sur.

Hur ska det gå?

Titta in på  Smyckesbloggen! Jag har lagt in lite läckra halsband som jag visserligen inte gjort själv men som är läckra ändå.

Tänk vad allting kan gå fel. Vännen och jag hade tänkt oss 24 timmar tillsammans under helgen. Vi har inte setts ordentligt på länge, länge. Men det vore väl synd om någonting någonsin gick som man hade tänkt sig. Vi blev väckta av Vännens telefon efter bara tre timmars sömn. Det var en son som behövde hämtas och skjutas hem. Hundarna tyckte inte om att Vännen försvann iväg. De gnällde och var väldigt oroliga, och jag fick adrenalinpåslag av att bli väckt mitt i natten av telefonen, så när Vännen kom tillbaka efter 1,5 timme har jag fortfarande inte kunnat somna. Satt i soffan med vovvarna.

De gick sedan och lade sig med Vännen när han kom tillbaka. Jag hade fortfarande för mycket adrenalin i kroppen för att ens gå och lägga mig så jag satt uppe ytterligare två timmar. När jag äntligen kände att jag skulle kunna somna så låg båda hundarna på min sänghalva. Det blev obekvämt med följd av att jag inte kunde sova något vidare. Och varför skulle jag det? Det dröjde inte länge förrän Vännens telefon gick igång igen. Då var det en dotter som blivit magsjuk.

Jag var dum nog att tro att det räckte med det, men åh nej då, någon där uppe måste hata mig. Fick mail från en av Juniors lärare som larmade om att han vägrar göra någonting på timmarna och inte kan få något betyg. Hon är den andra läraren som larmat på en vecka. Ja, jag vet att han mår dåligt. Men vad ska jag göra? Hur ska det gå?

Inte vackrast i världen

Ni som vet att en mur bara är en bro på högkant.
Och det som är som det är inte måste vara konstant.

Ni som hör rop på hjälp när ingen annan hör det.
Gör det ni gör men aldrig får något för det.
Låter ni blir finns ingen annan där som gör det.

Ni som går dit ni går utan att någon annan styr er.
Ni som får era sår utan att ni blir martyrer.
Ni som drömmer men aldrig blundar för det som händer,
glömmer era fiender men aldrig vänner.
Gör det med hjälp av människor ni inte känner.

Ni är inte vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Och det är inte i era ögon,
det är i vad ni ser.

Ni som skrattar er till det sjukt seriösa.
Ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa.
Ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta,
spelar inga spel och skiter i det korrekta.
Ni som vågar vara snea och defekta.

Ni är inte vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Och det är inte i era ögon,
det är i vad ni ser.

Å…h, hur ni lyckas inspirera.
Får mig att vilja orka mera.
Utan att jag känner mig sämre, eller måste prestera.
Å…h, hur ni lyckas exhaltera.
Få…r mig att orka vilja mera.
Det hörs på era röster.
Det lyser igenom när man ser er.

Så ni är vackrast i värrlden. Världen är vackrast i er.
Och jag ser det i era ögon. Där ser jag vad ni ser.

Vardagsmirakel

Är så slut så min hjärna stänger av då och då, och då somnar jag vare sig jag sitter, ligger, går eller står. Det är svårare än någonsin att klara vardagen. Min psykolog säger att det har blivit fel på de exekutiva funktionerna i hjärnan. De är som en sekreterare som man har i skallen, d v s det är "spindeln i nätet". De exekutiva funktionerna håller koll på mer eller mindre allting som sker i hjärnan, och de skadas av stress, depression och utmattning bl a. Eftersom jag levt länge med alla de sakerna är det inte konstigt att hjärnan tagit skada. Utan de här funktionerna kan man inte planera, organisera, genomföra, slutföra saker eller koda in saker i minnet. Kort sagt, jag är som en chef utan sekreterare (Jag gillar särskilt den här jämförelsen eftersom jag jobbat som sekreterare i många år.) - ingenting fungerar.

När livet jäklas och man ser hur skört och kort ett människoliv kan vara så vill man gärna förgylla tillvaron både för sig själv och andra. Jag hittade den här sidan på nätet: www.vardagsmirakel.se. Det verkar underbart skoj! Man betalar en extra kaffe eller kaka t ex när man går på café, och så får personalen ge bort en kopp kaffe eller kaka till nästa person som kommer. Snacka om win-win-win situation! Givaren blir glad. Personalen blir glad. Och mottagaren blir glad. Jag har beställt sådana där lappar som det står om på sidan som förklarar alltihop för mottagaren, så jag ska testa vid tillfälle. Har man ont om pengar behöver det ju inte alls vara något dyrt man ger bort.

Räknar dagarna

Nu är det första december, och jag räknar räknar dagarna. Inte ner mot jul. Inte heller mot nyår. Nej, jag räknar dagarna till vintersolståndet. Då när det vänder och blir ljusare igen.

Lite datortid

Jag har mycket att göra just nu men är dåligt organiserad så det tar mycket tid och en hel del blir ogjort. Jag mår dåligt själv och försöker stötta många andra. Hinner inte med bloggen så mycket nu, framför allt så funkar liksom mina ögon inte. Därför blir det inte mycket tid framför datorn för tillfället. Tror jag skulle behöva träffa en ögonläkare. Och en hudläkare. Men när, var, hur?

Översättning: Frukta inte förändring. Förändra fruktan.

Idag är just nu

Tack för alla värmande, stöttande och fina kommentarer till mitt förra inlägg! Jag hinner inte svara på alla enskilt just nu, trots att jag gärna vill höra av mig.

Idag tog jag mig en time-out från tillvaron. Började dagen med morgonbön i kyrkan, sedan influensavaccinering och sednn har jag bara struntat i allt som behöver göras och tagit en dag i stillhet med trevligt sällskap. Behövde lite miljöombyte. Det gjorde gott. Men jag är fortfarande helt slut och vet inte hur jag ska lösa vissa problem.

Jag tappar taget

Nä, nu utmanar livet verkligen till duell. Ännu mera trubbel. På alla fronter. Hur mycket ska en människa orka egentligen? Det är svårt att tänka positivt när allt kört ihop sig.

Tänk om jag tappar taget...

Vi faller

Igår rasade Vännen ner i en bottenlös avgrund, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det är svårt att se på när någon lider så där; det är lättare att lida själv. Det är särskilt tungt vid sådana här tillfällen att vi inte bor tillsammans. Det är 3-4 mil emellan, och en riktigt jobbig väg. Den är relativt liten, sen slingrar sig och går både upp och ner så man har dålig sikt större delen av vägen. Och så massor med hjortar... I dagsljus är det helt okej att köra, men när det är mörkt... Och är det sedan dessutom dimma som det ofta är, då är det riktigt läskigt. Igår kväll när vi pratade i telefon blev Vännen förbannad och sa åt mig att jag ska skita i att det är mörkt och köra ändå. Det gjorde mig riktigt ledsen. Jag kan trotsa mina rädslor, och det vet han, men jag ser faktiskt uruselt i mörker, och jag skulle inte vara till nytta för någon om jag körde på en hjort - eller ett vildsvin - i mörkret. Idag ska jag köra dit i skymningen - efter att jag har varit och pratat med min goa prästvän - och så ska jag köra hem i mörker, så håll tummarna för mig.

Jag ser inget ljus i mörkret just nu.

Tung dag

Idag var det begravning. Det blev en jättefin hyllning till Lilla Hjärtat, men hur fint det än är så är det tungt med begravningar. Har gråtit så huvudet känns helt bedövat, samtidigt som jag fick migrän på vägen hem. Kyrkan var fylld med vackra blommor, prästen var bra, musiken var underbar, och vi hade jättefin gemenskap i ett antal timmar efteråt. Men nu är jag helt slut. Hon var en fantastiskt fin människa; det är alla rörande överens om. Ingen kan förstå hur dygnets 24 timmar kunde räcka till allt det hon gjorde. Hon var modig och stark, snäll och glad och hade alltid tid till alla som behövde henne, trots att hon både pluggade, jobbade och hade två hundar. Tillvaron känns väldigt tom för väldigt många människor nu. Nu gäller det att inte fastna i sorgen fyllas av dåligt samvete för alla stunder man inte tillbringade tillsammans, utan nu ska vi försöka att fyllas av ljusa minnen, bli mer lika Lilla Hjärtat och fylla varandras liv med ljus.

Dikt och bön

Skrev en bön/dikt igår:

Ge mig stillhet och frid
så jag orkar röra vid
det som känns svårt.

Ge mig frihet och luft
för just nu är det tufft.
Jag är fylld utav sorg.

Låt mig komma i hamn;
jag vill känna din famn,
gråta ut all min smärta.

Ge mig hopp och tröst.
Det blir en lång höst,
innan ljuset vänder åter.

Lär mig att be
men också att se:
Det finns inget liv utan död.

Ljus

Översättning: Det finns två sätt att sprida ljus. Att vara ljuset eller spegeln som reflekterar det.

Arg, ledsen och en massa onödigt besvär

Vissa delar av mänskligheten gör mig både förbannad och ledsen. Tvingades ägna en stor del av dagen igår åt att försöka rätta till dumheter som vissa idioter håller på med. Först fick jag ett meddelande om att någon loggat in på mitt Facebook konto från en Android igår. Jag äger ingen Android, och jag loggade INTE in på FB från mobilen igår. Det vet jag. Så det är någon annan.

Sedan fick jag veta att mitt hotmailkonto stängts p g a att det skickats ut spam från det! Jag skickar ingen spam, jag som inte ens skickar kedjebrev/-mail vidare. Någon har tydligen hackat sig in på det kontot också.

Svordomar, svordomar!!! Här har en ung människa dött helt obegripligt, och så har vissa människor tydligen inget roligare för sig än att förstöra för andra. Jag tycker de ska skaffa sig ett liv och inse vad det är som verkligen är viktigt i livet istället för att hålla på som de gör!

Tungt

Idag är det tungt. Det är bara att konstatera att det känns tyngre när man är ensam. Igår kväll var Vännen och jag hos ett av syskonen med hennes familj, och då lättade tyngden. Men jag tycker inte om min ensamhet längre, något jag aldrig trodde skulle hända. Jag går mig själv på nerverna, plus att tyngden blir tyngre att bära när man är själv. Det här är verkligen inte bra.

Hur ska man vända på hela livet så att det blir som man vill ha det?

Tomhet

Idag känns det tomt. Väldigt tomt. Det var till och med tomt i kyrkan imorse. Det brukar vara en bönestund kl 8 på fredagmorgnar, ledd av lekmän. Jag väntade och väntade... Ingen kom. Till slut dök det upp två vaktmästare och öppnade kyrkan, så jag gick och satte mig och hade en egen tyst liten stund. Men jag är tom på böner. Kanske för att jag aldrig upplevt bönesvar de gånger jag har bett. Så jag ber andra att be och tänker att bönen kanske har större effekt om den kommer från dem som tror. Jo förresten, en liten bön lämnade jag efter mig. Jag skrev ner den i böneboken: "Ta väl hand om Lilla Hjärtat!", för hon har lämnat ett stort gapande tomrum efter sig.

Citat - Moder Teresa

"Jag vet att Gud inte ger mig någonting som jag inte kan klara av.
Men jag bara önskar att Han inte litade så mycket på mig."
~ Moder Teresa

Och jag kan bara instämma.

Schack matt

Jag har en sömnstörning p g a att min kropp inte kan producera det melatonin som behövs för att få sova. Läste lite om melatonin på nätet, och det var både intressant och tråkig läsning. Så här är det nämligen; man blir fet av för lite melatonin. Den goda nyheten är att det finns vissa födoämnen som kan hjälpa hjälpa kroppen att producera mer melatonin. Ett av dem är choklad. Men choklad blir man som bekant också fet av. Så den dåliga nyheten är att man alltså blir fet dubbelt upp när man saknar melatonin.

Det blir schack matt hur man än gör.

Släpp

Översättning: Du kan inte sträcka dig mot något nytt om dina händer fortfarande är fulla av gårdagens skräp.

Tomhet - och ändå inte

Häromdagen spillde jag ut en burk med te över hela köksgolvet. Den liksom bara föll ut ur skåpet och vips så låg det teblad precis överallt. Ett gott rött te med blåbär och lingon tog slut på ett enda ögonblick. Och precis så kan ett människoliv också ta slut helt oväntat på bara ett ögonblick. Vi tog farväl av Lilla Hjärtat i förrgår. Nu återstår bara begravningen om så där en tio dagar. Och så förstås en lång tid av sorg och saknad. Det är märkligt hur jag sörjer och saknar trots att jag kan känna hennes närvaro så tydligt. Hon fick ett kort liv, men hon levde det till fullo precis som hon själv ville. Och det är bara att konstatera att vi vill allihop bli mer som hon. Tomheten får sakta fyllas av det som är hon.

Lilla Hjärtat

Imorgon väntar en väldigt jobbig dag. Man får göra sitt bästa för att ta sig igenom den. Och på söndag blir det mera jobbigt.

Och så småningom börjar arbetet med att låta tomrummet krympa för att fyllas med allt det goda Lilla Hjärtat gav oss och trots allt fortsätter att ge.

Ensamhet

"En del människor är ensamma hela livet, andra under kortare eller längre perioder, medan det finns ytterligare andra som alltid tycks omgivna av vänner."

Från http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=278&Ensamhet

Jag är en av dem som varit ensam hela mitt liv. Jag hade lärt mig att tycka om min ensamhet, men när det händer en sådan här livsomvälvande sak omvärderar man allt, och jag inser att ensamhet är fruktansvärt.

Jag har alltid varit ensam och utanför, och till slut hade jag nog intalat mig att jag ville ha det så. Men det var nog lite "Surt sa räven..." När det krisar är man ingenting när man är ensam. Ingenting. Ensam är inte stark; ensam är bara ensam. Går jag inte under av sorgen eller av min kroniska depression som den triggat igång, så går jag under av ensamhet.

Det är viktigt med sällskap, men inte vilket sällskap som helst, för när mamma säger att jag kan komma in till henne när jag känner mig ensam så backar jag.

Hund eller godis

Sitter här med en stor burk godis, närmare bestämt 900 g, och funderar på om det inte vore hälsosammare att skaffa en hund istället. Vad tror ni? Allvarligt alltså. Sitter här och känner mig ensammast i världen.

Det känns som om hela livet sitter på "vänt". Jag är trött på att alltid vänta tills... jag får pengar, kan flytta bla bla bla. Och jag är trött på att leva mitt liv för andra människor; jag måste få ha ett eget liv också - man får ju bara ett. Och jag är innerligt trött på att vara rädd för vad som ska hända, OM...

Översättning: Han är inte tung... han är min bror.

Världen är upp-och-ner

Jag kommer hela tiden på mig själv med att jag inte andas. Har nog inte tagit ett enda ordentligt andetag sedan förra måndagen. Allt är en enda röra, och det är kaos i huvudet. Igår följde soppåsen med ända hem till mamma, fast jag borde ha slängt den här utanför dörren, jag kallade säkerhetsbälte för koppel. Köpte en allergitestad fuktighetskräm på Apoteket för jag är så torr i ansiktet, och jag vet att jag får problem av många hudkrämer. Hon som sålde sa att den här var så bra så bra för känslig och problemhud. Bah! Jag fick två fläckar med röda kliande knottror, det värsta jag någonsin fått av någon hudkräm. Småbagateller, jag vet, men icke desto mindre frustrerande när man redan mår som jag gör.

Nu vill jag inte vara med.
Nu är min hela värld på sned.
Nu vill jag inte vara.

Citat - Paulo Coelho

"Det är bra att gråta ut alla våra tårar för det är bara då som vi kommer att kunna le igen."
~ Paulo Coelho

Ledsen

Hon tyckte om Lars Winnerbäck, lilla hjärtat, så jag sitter och lyssnar på hans låtar nu.

Tack!

Tack alla ni fina för värmande kommentarer! Jag går in och läser varje dag, men jag orkar ännu inte skriva så mycket.

Tragedi

Det blir nog lite tyst här ett tag framåt. Det har inträffat något alldeles fruktansvärt.

Duktig

Nu har jag varit duktig. Tre dagar i rad har jag varit ute och promenerad. Eller om sanningen ska fram så är det faktiskt ena sonen som varit duktig och släpat ut mig på promenader. Han har satt sig för med att vi ska ut och gå varenda dag under lovet. Det är säkert jättenyttigt för mig också, men HUJ så stel jag blir och så ont jag får. När kommer de positiva effekterna av promenaderna egentligen?

Det har definitivt inte varit något nöje. I lördags började det regna mitt under promenaden. Och alla tre dagarna har det varit sådan dimma så att det inte blir något dagsljus på hela dagen. Jag behöver LJUS. Lite sol. Men icke. Önskar mig åtminstone sådant här väder.

Citat - Dag Hammarskjöld

"Godhet är något så enkelt: att alltid finnas för andra, att aldrig söka sig själv."
~ Dag Hammarskjöld

Osannolikt

Idag hände det mig något helt osannolikt. När jag höll på att fixa frukost gick det en propp, och när jag satte i en ny propp så hörde jag att det smällde till någonstans. Fattade först inte vad som hänt. Det var mörkt i köket när jag gick tillbaka dit, så jag trodde att glödlampan hade gått, men när jag famlade inuti kökslampan efter glödlampan så fanns det inte där! Det var nära att jag körde in fingrarna i sockeln (heter det så). Själva glödlampan hittade jag liggande - hel! - på köksbordet!!! Men kvar i lampan sitter metalldelen. Hur ska jag nu kunna byta glödlampa??? Och kökslampan som är den enda arbetsbetlysning jag har till allt jag gör inkl smycken...

Det hände något liknande med den förra kökslampan som hängde på samma plats. Fast där exploderade glödlampan, och med bara metallbiten kvar gick det inte att byta. Ser ni mönstret?

Nu ser det mörkt ut, kan jag säga.

PS. Är det någon som har blogg på bloggplatsen? Är det i så fall lika fruktansvärt trögt där för er som det är för mig? Det segar något fruktansvärt.

Every Breath You Take

Jag mår illa

Efter en usel natt mår jag ännu sämre än jag gjort på hela veckan - och då har det ändå varit en jobbig vecka. Det var utvecklingssamtal för sonen igår, och läraren som ringde mig i måndags kunde inte hålla truten den här gång heller utan fortsatte att tjata om hans fritid. Jag har försökt förklara hur det är, att han hoppar av alla aktiviteter han provar och att det därför känns lite lönlöst att dra igång något projekt igen. Vad är det för fel på henne som inte kan låta oss vara föräldrar?

Följden blev i alla fall att jag blev kränkt ännu en gång, och jag blev både ledsen och förbannad. Hjärtklappning fick jag i alla fall och kunde inte somna förrän någon gång efter kl 3 i natt. Har fullt upp på dagen idag så jag hinner nog inte ens sova ikapp lite.

Ju mer hon stressar mig desto mindre blir gjort. Så fungerar jag nu efter utbrändheten. Jag är stressöverkänslig, vilket innebär att blir jag stressad (och det blir jag extremt lätt numera) så klarar jag inte av att ta tag i och göra någonting. Men nu MÅSTE jag sätta mig ner och försöka författa ett mail till henne. Åh, vad jag mår illa... Det känns som om jag förtärs av en inre eld.

Citat

Hittade det här citatet på nätet, tyckte det var fint och ville dela med mig:

"Var tacksam om Gud ger svar på din bön. Men var ännu mer tacksam när Gud gör dig till svaret på någon annans bön."
~ Jerose

Dagsläget

Ujejuj, vilken värk i axel och nacke jag fick igår, och så blev det migrän precis när jag skulle lägga mig och sova. Hur jag än låg så gjorde det fruktansvärt ont. Det blev tabletter både för sovandet och för migränen, och jag somnade till slut. MEN när jag vaknade imorse så vaknade jag med en fruktansvärd ångest som inte vill ge sig.

Förutom det otrevliga samtalet i måndags, som jag inte hunnit och orkat göra något åt än, så bubblade det upp gammal sorg av något jag såg på TV igår kväll, så nu gör det ont i både kropp och själ.

Ångest får jag också av att läsa om folks bloggar som blivit hackade och lägg så till rädslan för att få virus och andra problem med datorn... ja, då blir ångesten precis så fruktansvärd som den är nu.

På plussidan måste jag bara nämna att jag blev SÅ himla glad av att Kaisa tyckte om halsbandet hon köpte av mig, se http://andestyrka.blogspot.com/2011/10/smycke.html Det känns fantastiskt att se någon bära ett smycke som jag har gjort. Tack Kaisa! Lite blingbling är aldrig fel.

Viktigt!

Översättning: Det du gör idag är viktigt därför att du byter ut en dag av ditt liv mot det.

PS. När har de slutat göra så att bilderna automatiskt anpassar sin storlek efter bredden på bloggen? Den här bilden fick jag förminska rätt rejält själv, därför att först la den sig långt ut över texten i högerspalten. Grrr!