Böcker m m

Nu har det halsonda blivit snuva och hosta. Fy vad man sover dåligt när man är förkyld! Hosta går inte ihop med astma; den saken är klar. Men oj vad jag stickade på min fuskpolo igår när jag blev sittande framför ett alldeles för långt TV-program. Idag har jag ont i fingrarna så nu får nog stickningen ligga ett tag.

Strax före jul läste jag boken Ru av Kim Thúy. Det är en självbiografisk roman, skriven av en vietnamesisk båtflykting. En fantastiskt bra bok!!! Det är inte mycket text på varje sida; boken är föredömligt renskalad från allt tjafs och onödigt babbel.

Just nu läser jag Bodil Malmstens Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. Hon skriver också väldigt rakt på sak helt utan onödiga omvägar i självgod svada. Sådant älskar jag.

Min pappa älskade att läsa Bodil Malmsten. Själv hade jag inte upptäckt henne ännu medan pappa levde, men det visar att jag är ganska lik min pappa. Vilket mamma naturligtvis förnekade när råkade säga det i julas.

Förkyld

Vaknade imorse med ont i halsen och huvudet. Har dragit på mig sonens förkylning. Åkte till stan med Senior, då han skulle till tandhygienisten. Och så har jag varit duktig och beställt tid hos optikern imorgon. Jag får nog vara nöjd med det för idag; det blir nog inte så mycket mer gjort. Jo, jag måste ner till centrum och uträtta lite ärenden, men sedan blir det nog sängen.

Förut har jag gått till Synsam, men jag tycker de har blivit så förskräckligt dyra, så nu ska jag prova DirektOptik. Dels har jag hört en pålitlig person säga att de är bra, och dels får man tre par glasögon för priset av ett. Och då får jag ett par vanliga vardagsbrillor med progressiva glas, ett par läsglasögon och ett par slipade solglasögon för priset av ett par brillor. Vi får se hur det går, men det vete katten om jag får rätsida på ögonen ens med nya glasögon.

Stickning

Jag har fått sådana besvär med ögonen den senaste tiden, så jag har inte kunnat göra smycken på länge. Då krävs det att man ser vad man gör med pillgörat, och det gör jag inte nu. Har en massa olika ögondroppar som jag droppar tusen gånger om dagen, men det blir ändå inte bra. Jag måste till en optiker också och skaffa ny glasögon, men jag tror ändå inte riktigt att det blir bra med det heller.

Så just nu stickar jag istället för att göra smycken, vilket är det jag egentligen vill pilla med, men mina rastlösa händer måste hålla på med någonting. Över jul stickade jag mig en mössa. Jättefin! Den gick snabbt att sticka för det var tjockt garn och tjocka stickor. Nu har jag börjat på en fuskpolo, ja ni vet sådana som vi hade på 70-talet. Har letat i butikerna men det finns inte att köpa, så nu ska jag försöka göra en. Vi får se hur det går... Sticka ihop... Minska... Öka... Sticka halsen...

Översättning: Jag älskar det här garnet så mycket.

Inatt jag drömde

"Inatt jag drömde" med Hep Stars var min favoritlåt när jag var 6 år. "Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut," sjöng de, och fred på jorden har jag alltid drömt om. Har alltid velat att folk ska vara snälla mot varandra.

Något senare var Evert Taubes "Änglamark" min absoluta favoritlåt:

...

Sluta att utrota skogarnas alla djur!
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!
Låt sista älven som brusar i vår natur
brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill
låt dem få leva, de är ju så sköna.

Jag sjöng med för full hals i den vackra sången också. Frid och fred och omtanke om både medmänniskor och jordens vackra natur har jag alltid drömt om, alltid velat ha. Det är ta mig tusan det viktigaste som finns!

Inatt drömde jag att min tjocka mage var borta. Oj, vad glad jag var, och hu så besviken jag blev när jag vaknade och den fortfarande fanns kvar. Jag vill ha bort den, men det är inte det viktigaste i livet. Det viktigaste är kärlek och empati och ta hand om varandra och jorden vi ärvde.

Julkul

Som ni nog vet så brukar jag inte tycka att julen är speciellt kul. I år var det dags att sitta ensam med mamma på julafton, och det var inget jag såg fram emot precis. Men det gick bra. Det var ganska lugnt. Jag blev bara förbannad på henne en gång, men vi blev inte osamt. I övrigt har hon bara varit tröttsam med sitt eviga pratande. Och mest pratar hon om sin barndom och uppväxt, och det har jag redan hört tusen gånger, så det blir väldigt tjatigt. Men hur som helst kom jag på att det är ju faktiskt inte julen det är fel på. Det är stressen före jul och alla andra människors krav på julen jag tycker så illa om. Så om jag fick tillbringa julen ensam eller med människor som jag själv fick välja, då skulle julen kunna vara riktigt vilsam. Och för övrigt kan ju inte julen bli bättre än när det är 8-10 plusgrader... ☺

Och nu till hemligheten som jag skrev om förut. Vännen och jag har förlovat oss! ☺ På dagen för vintersolståndet. På så sätt fick vi något dubbelt att fira, och vi behövde verkligen något positivt mitt i alla sorg och bedrövelse. Men en sak kan jag säga, och det är att om jag väntat på att han skulle föreslå en förlovning hade jag nog kunnat vänta länge till... Men han blev eld och lågor och tyckte att min idé var toppenbra. Så mitt i julruschen var vi ute och letade ringar. Inte tusan hade vi egentligen råd med ringarna, men som jag sa: "Ska vi nu ändå gå i konkurs så är det ju i så fall trevligare att man stjälper ekonomin på förlovningsringar än på något tråkigt."

God Jul

God Jul alla goa bloggvänner!!! ♥♥♥

Gladbok

Jag har börjat på en gladbok. Köpte en anteckningsbok i glada färger där det står "Happy happy happy" på framsidan. I den skriver jag om det som är positivt i tillvaron. Så när allting känns mörkt kan jag ta fram boken och läsa att det faktiskt finns ljuspunkter i tillvaron.

Lite axplock från boken (som påbörjades den 19 december i år, så det har inte hunnit bli så mycket skrivet ännu):

Idag är det vintersolstånd!!! Nu går vi mot ljusare tider. Som jag har längtat... ☺

Fick många varma och äkta leenden från människor i butikerna när det var trångt och vi var i vägen för varande, INTE stress och sura miner trots att julhandeln är i full gång. ☺

En god vän vill köpa 3 exemplar av min diktsamling! ☺

Fick äntligen tag i de nya busstidtabellerna. Och fick två superbra reflexer med på köpet. ☺

Och så har jag skrivit om en liten hemlighet som kommer att avslöjas så småningom. ☺

Vann

Jag har vunnit en bok. Såg i en tidning - minns inte vilken - att de lottade ut tio stycken böcker av Sanna Ehdins. Jag var övertygad om att alla böckerna måste vara slut, men jag skickade ändå in ett mail.

"Det kostar ju inget att maila," tänkte jag.

Jag fick svar samma dag: "Jag skickar en bok till dig."

Glad och förvånad blev jag! Och häromdagen kom den med posten som en extra julklapp: Höj din energi! som precis har kommit ut i pocket. Man ska aldrig säga aldrig...

Mindre kul är att jag fått feber idag och mår allmänt risigt. Är superstressad, för jag måste iväg och handla de sista julklapparna och lite mat. Och så gillar jag inte att det snöar. Det är för varmt, så det blir bara slask som lägger sig på vägarna och som sedan blir till is när det fryser på.

 

Välgörenhet?

Välgörenhet har blivit kommersiellt. Delvis därför att Reinfelt har infört skatteavdrag för dem som ger till välgörenhet: http://www.aftonbladet.se/ledare/article14097420.ab. Dels för att det tydligen går att tjäna pengar även på detta. Varför skulle annars helt vanliga butiker försöka sälja in välgörenhet? "Köp gärna kläder för 2.000 spänn och glöm sedan inte att köpa skolmaterial till de fattiga via Unicef för 25 kr, när du står vid kassan." Och sist men inte minst därför att folk då köper sig ett rent samvete.

Men hur rent kan ett samvete vara för att man skänker någon hundring till ett ändamål som de egentligen inte bryr sig om? Och vem hjälper dem som har det riktigt svårt här på hemmaplan? Folk skänker pengar till svältande barn i Afrika, därför att det är långt bort hemifrån och då behöver de inte känna någonting, men samma person skulle aldrig titta en hemlös människa i ögonen och dem ens en tjuga.

Och pengarna från välgörenhetsorganisationerna - de som inte försvunnit i någon direktörs ficka - går till fattiga i Afrika och Asien. Vem har bestämt det? Jag har inte sett någon organisation förutom Svalorna som skänker pengar till de fattiga i Latinamerika. För det finns många fattiga i Latinamerika, det kan jag lova. Bland den fattiga ursprungsbefolkningen uppe i Anderna är spädbarnsdödligheten 35%. Den enda mat de har är potatis, så alla lider av kraftig undernäring. De bor på över 5000 meters höjd i små lerhus med en öppen eld som enda värmekälla. Alla får sova i samma säng för att de inte ska frysa. Är de riktigt lyckligt lottade har de råd att hålla sig med marsvin. Då kan de få äta lite kött ibland. Vet ni hur lite kött det är på ett marsvin? De går omkring i snön i sandaler utan strumpor och ådrar sig svåra frostskador på fötterna för att de inte har råd att klä sig. De är tvungna att överge sina handikappade barn för de kan varken lämnas ensamma hemma eller bidra till försörjningen. De har inte råd att köpa pennor och papper så att barnen kan gå i skolan. Osv.

När jag kom hem från en vistelse i Peru för ett antal år sedan skrev jag till varenda välgörenhetsorganisation jag kunde komma på, bl a Röda Korset, Rädda Barnen, Unicef, IM, SIDA, Lions m fl. Inte en enda kunde tänka sig att skänka pengar till vare sig ett barnhem för övergivna handikappade barn eller till ett projekt för att en läkare (som jag känner) ska kunna åka runt till byarna på över 5000 meters höjd och ge behandling och medicin. Inte en enda organisation. Jag tycker det är skamligt!!! Jag kontaktade IM, Unicef m fl som säljer prylar tillverkade av fattiga i Afrika och Asien och frågade om de inte kunde köpa in och sälja vackra textilier som de väver i en by i Peru där jag varit. Men nej, inte det heller. Vem är det som bestämmer att just fattiga i Latinamerika ska bojkottas?

Jag är grundligt besviken på "välgörenheten". Jag samlade själv ihop pengar bland vänner och bekanta och skickade tillsammans med papper och pennor till en by i djungeln för att de skulle kunna köpa skolmaterial. Men jag vill kunna hjälpa även "min" by uppe i Anderna, "mitt" barnhem och "mitt" läkarprojekt. Eftersom ingen annan gör det.

Skyddsänglar

Jag är tacksam för alla gånger mina skyddsänglar varit med. Igår var de på plats igen, men lite måste man hjälpa till själv förstås.

Igår körde jag hem tidigare än jag tänkt mig från bonusbarnet, då jag såg att temperaturen sjönk, och jag var rädd att de blöta vägarna skulle hinna frysa. Jag körde långsamt och försiktigt i mörkret, och det gick bra någon mil eller så. Sedan kom ett part där det låg snöslask på vägen, och då blir det genast lite halare. Rätt som det var såg jag något som rörde sig på vägen. Tyckte det såg ut som ett litet djur, typ en ensam räv eller katt. Men jag bromsade fast jag var en bit ifrån. Och tur var väl det, för det var en hel hjortflock som gick över vägen. Hade det varit halare på vägen än det var eller om jag hade kört fortare så hade det slutat illa för både hjortarna och mig.

Kör inte fortare än din skyddsängel kan flyga!