Läkarbesök

Under gårdagen svullnade mitt getingstick och blev så stort och rött att hela armen kliade till slut, så det blev ett besök på Jourläkarcentralen igår kväll. Jag fick en hästdos med kortison, och idag ser det ut som ett mer normalt getingstick. Det var en rätt kraftig reaktion jag fick, så nu har jag beställt tid nästa vecka hos min läkare för att be om recept på kortison - och kanske till och med en adrenalinspruta - att ha till hands om jag blir stucken igen.

Så här såg det ut från början, innan det efter ett och ett halvt dygn blev mycket värre.

Skönt rakt ner i skoskaften igen. Har en sms-konversation med ena sonen som inte alls mår bra och inte vill vara på sin skola. Han vill inte ha hjälp med att lösa problemet, och jag vet inte vad jag ska göra.

Objudna gäster

Förra natten hann jag sova ungefär två timmar innan jag vaknade med den gräsligaste värk i ena axeln, nacken och så migrän förstås. Jag gick upp och tog tabletter och försökte läsa medan jag väntade på att jag skulle kunna somna igen. Jag var lite angelägen om att försöka läsa ut en riktigt bra bok.

 

Plötsligt kände jag hur det kittlade på min ena arm, nära armbågen, så jag skulle klia mig när jag helt oväntat kände hur det liksom brände till en gång på armen och en gång i ett av fingrarna jag försökte klia mig med. Jag liksom flög upp ur sängen för det kändes obehagligt att inte ens ha sett vad det var som bet/stack mig. Ont som tusan gjorde det. Jag gastade "Aj, aj, och väckte" Sambon som fick komma och hjälpa mig att leta i sängen efter den som orsakat eländet.

 

En geting hittade vi. Och en liten stund senare hittade vi en till. Och fort som sjutton krossade vi ett par Iprén, blandade med några droppar vatten och smetade på pastan på betten. Till sist på med kompresser så att den skulle hålla sig på plats och inte trilla av så fort den torkade.

 

Tack vare att vi fick dit den smärtstillande och antiinflammatoriska pastan så fort, hann det aldrig svullna upp så förskräckligt som det gör annars. Och tur var det nog också att jag hade två allergitabletter i kroppen redan. Det är kul att vara populär, men det finns gränser.

 

Jag vet vem som ska kolla sängen innan jag går och lägger mig ikväll... Nu vet jag i alla fall vad man ska ha mortlar i miniformat till.

 

  © Piedrabloggen

Det finns inget envisare än en tax

Hå, vad jag blev irriterade på hundarna häromdagen. Vännen var inte hemma så jag hade ansvaret för att gå ut med dem, och det var hög tid att ta en runda. Men... det störtregnade. Nakenhunden fick så klart både tröja och regnrock, precis som jag.

 

Först kom vi inte längre än till trappan. Där blev det tvärstopp. Båda hundarna väldigt mesiga och rädda för lite regn, men eftersom jag krånglat på mig både stövlar och regnrock tänkte jag inte låta mig hindras.

 

Men taxar har fyra mycket effektiva bromsar kan jag tala om, och det finns inget envisare än en tax. Jo, det skulle vara jag då. Arg som ett bi släpade jag iväg med hundarna för att de åtminstone skulle kissa innan vi gick in igen.

 

Mössa, halsduk och vantar

Jag vet att jag klagade på värmeböljan, då när det var som hetast, men jag menade inte att det skulle bli 10 grader och råkallt med konstant regn, så som det har varit nu den senaste tiden. Jag har hållit på att förfrysa mig utomhus, och alla mina mössor, halsdukar och vantar befinner sig naturligtvis långt härifrån, så jag fick ge mig av in till stan och köpa mig en mössa, en halsduk och ett par vantar.

På grund av min fibromyalgi får jag alltid en envis värk under vinterhalvåret - och ja, det har känts som november nu de allra kallaste dagarna - och har jag då inte varmt på mig så blir värken helt olidlig.

Jag hittade efter lite om och men en stickad keps som jag är jättenöjd med. Halsduken var på rea, och vantarna var billiga. Fick två par dessutom.

Och sedan slank jag in på Röda Korsets secondhandbutik som hade rea. Där hittade jag en knallgrön t-shirt, en stickad lite tjockare tröja och en vackert blå plyschkjol. Allt för 15 kr plagget. Perfekt!

Så nu har jag skor, varma kläder och en finkjol. Ekiperad som alla våra da'r.

Charmig tant

En dag i förra veckan när vi skulle handla lite på den lokala lilla ICA-butiken stod det en gammal dam precis innanför dörrarna, vid korgarna och kundvagnarna. Hon kan ha varit vad som helst från 75 år och uppåt, och hon var nog den gladaste människa jag sett på mycket, mycket länge. Hon kommenterade att hon skickat in gubben för att handla, medan hon stod kvar vid ingången och hade pengarna. Hela hon bara lyste, och hon stod och fnissade både för sig själv men också när hon pratade med mig.

 

Jag blir så oerhört tacksam när jag träffar en människa som utstrålar äkta glädje. De är så sällsynta. De flesta går omkring med ett påklistrat leende som jag känner inte är helt äkta utan just påklistrat. Men den här kvinnan... Det var något helt annat; det var så man ville brista ut i jubelsång. Jag tror jag blev lite kär.

 

Rena julafton

Det finns hopp om mänskligheten; det kan jag intyga efter förra veckan.

Jag träffade på en granne som jag inte sett på länge, och han frågade om jag var intresserad av att få några jackor. Hans mamma dog i våras, och det var ingen i familjen som ville ha kläderna.

- Ja tack, sa jag, och då fick jag hem fyra flyttkartonger fulla med kläder. En hel del ytterplagg, men det var massor med annat också.

- Prova i lugn och ro och behåll det du vill ha. Resten skänker jag till Erikshjälpen, sa han. Men jag ser hellre att du tar kläderna, för då vet jag att de blir använda.

Så jag fick ärva massor med kläder, bl a några toppar i rosa, så mina nya skor kommer att passa perfekt till dem. Och nu har jag så många jackor som jag aldrig någonsin har haft förut. Jag är så otroligt tacksam, för jag har haft svårt att hitta jackor som är tillräckligt långa. Men nu har jag.

Och Vännen fick överta en lång stege m fl dyra och fina saker som vi behöver, men som han syster och svåger inte har någon användning för, och det är vi tacksamma för båda två.

Skor

I förra veckan åkte vi in till en av de (små)städer som ligger här i närheten. En skoaffär hade rea så vi slank in där för att se om vi kunde hitta något användbart. Det var 50% på väldigt mycket, då butiken ska flytta.

 

Jag har väldigt krångliga fötter - höga vrister, breda fötter och så ständigt ganska svullna - så det är otroligt svårt att hitta skor jag kan ha. Därför har jag tagit för vana att gå in och prova igenom reasortimentet när jag hittar en skoaffär med rea, och så köper jag det par jag eventuellt hittar som passar.

 

Bäst hade jag behövt ett par Gortex-skor, men de var tyvärr ett halvnummer för stora och hade glappat för mycket. De var slut i min storlek.

 

Men så hittade jag ett par finskor i ett märke som har rejält breda läster. De är ju väldigt breda och ser lite klumpiga ut för att vara finskor, men det är så fint som det kan bli när man har mina knepiga fötter. Så dem köpte jag. Det är det första paret skor jag har i hela mitt liv i färgen rosa. Om jag kommer ihåg ska jag i nästa blogginlägg berätta varför det inte gjorde något att det slumpade sig så att de är rosa. (Obs, färgen stämmer inte riktigt med verkligheten.)

 

Det mest grundläggande är en katt

Eller ja, vi tror det i alla fall. När vi kom till huset med Vännens flyttlass så fattades det ett galler för ett hål i grunden på huset. Och något djur finns det där inne; det är helt klart, för hundarna stoppar in huvudet i hålet och vägrar att låta sig lockas därifrån. Först funderade vi på om det var råttor. Eller kanske en iller. Men så en dag såg jag en katt klämma sig in där.

 

Så det troliga är att det är en katt som lagt ungar där inne. Nu väntar jag med spänning om vi ska se några småttingar krypa ut därifrån. Fast antagligen kommer hon att flytta dem på natten när ingen ser. Lite svårt blir det att veta när hon har flyttat dem, och när vi ska våga sätta för hålet igen. För vi vill ju verkligen inte råka stänga in någon liten kisse där inne.

 

Det blir glest med besöken på bloggen för min del. Just nu är det inte för att jag inte har tid utan för att jag är totalt utmattad. Jag är riktigt rädd för hälsan nu, så jag lyder Vännen och försöker vila mycket. Igår sov jag hela eftermiddagen, vilket var välbehövligt, men å andra sidan sov jag knappt i natt. Vad sjutton ska man göra när kroppen är totalt slut, och det ändå inte går att sova? Narkos? Jag har ju redan provat allt i pillerväg.

 

Största loppisen

Häromveckan åkte vi iväg till en loppis här i närheten som vi hört talas om. Det var den absolut största loppis - eller rättare sagt second hand butik - jag träffat på i hela mitt liv. Där fanns allt! Allt från riktigt kitschiga saker till gamla fina bruksföremål.

Tyvärr åkte vi dit mitt i den hemska värmeböljan, så vi orkade inte gå så länge och titta på sakerna, men vi hann i alla fall skapa oss en uppfattning om vad som finns där. Det enda jag köpte var två små redskap som man gör frivoliteter med, något som min mormor höll på med mycket. Speciellt när hon skulle ha ett litet nätt handarbete som var lätt att ta med sig. Tyvärr vet jag inte hur man gör, men det kan jag förhoppningsvis lära mig någonstans. Så här ser det ut i alla fall:

Lakansätande hund och elfel

Jag fortsätter lite på samma tema som i förra inlägget som ju handlade om ett urladdat batteri. Här blir det andra urladdningar.

 

En är att jag blir vansinnig på den ena hunden! Jag vet inte för vilken gång i ordningen han har strimlat ett underlakan. Rätt som det är när man kommer till sängen så hittar man ett sönderstrimlat lakan. Han har rejäla tänder, så ett lakan är ingen match för honom. Men en sak vet jag, och det är att han snart blir huvudet kortare om han förstör fler lakan.

 

Och idag blev det något skumt elfel. Ibland tror jag att det är jag som orsakar sådant där, för jag brukar ständigt ha krångel med datorer, mobiler och annat. Idag befann jag mig bara i närheten av ett eluttag och en förgreningssladd, när Vännens son vände sig mot mig och sa: "Vad gjorde du? Ingenting fungerar längre." Han hade suttit och spelat TV-spel, och jag hade inte rör någon av kontakterna, men plötsligt slutade bara telefon, modem, X-box och TV att fungera. Typiskt nog är Vännen iväg och jobbar lite extra för att vi ska få ihop pengar till att renovera, så jag fick försöka kolla jordfelsbrytare, proppar, huvudsäkringar m m. Och till sist fick jag gå till järnhandeln och köpa en förlängningssladd och en förgreningssladd och sätt i ett uttag i ett annat rum, och nu äntligen verkar det som att det fungerar igen.

 

Jag som hade behövt ägna eftermiddagen åt att vila och sova. Och det här hände alltihop efter att jag varit iväg och upptäckt att både Apoteket och biblioteket tydligen har lunchstängt på den här lilla orten, vilket jag inte alls hade med i beräkningarna och antagligen aldrig kommer att lära mig, då jag tycker att det är en utmärkt tid att göra ärenden på.