Ändlösa grubblerier som inte leder någon vart. På det som varit, det som är och den framtid som kanske inte finns. Jag grubblar mig sjuk, och jag grubblar mig galen.
Maktlösheten är omätlig, och jag återkommer ständigt till samma fråga: Hur hjälper man den som inte vill ta emot hjälp? Ska jag ta kål på mig genom att försöka hjälpa den som inte vill? Eller ska jag försöka rädda mig själv med risk för att sonen går under? Frågor som inte har några svar. Hur jag än gör blir det fel.
Salta tårar till ingen nytta. Vare sig grubblerier eller gråt är till någon hjälp.
Här behövs assistans av någon som är mäktigare än jag, någon som förhoppningsvis hör mina ordlösa böner. Hjärtats böner. Jag klarar inte det här själv. Vi behöver oändlig nåd, sonen och jag. Hjälp att vila från oss själva. Hjälp att lösa det olösliga. Som det nu är lever vi vid ett stup med ena foten över kanten.
Min svenska skrivblogg hittar du HÄR och den engelska HÄR.
När barnen mår dåligt så mår man verkligen dåligt själv. Dessutom finns det inget svårare än att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Vanmakten är enormt stor. Hoppas verkligen att det löser sig på något vis även om det känns oändligt tungt nu.
SvaraRaderaKram
Vanmakt, hopplöshet och maktlöshet är svåra att bära i vilket fall som helst, men det blir helt övermänskligt när det gäller ens barn. Men jag hoppas verkligen att det ska lösa sig, trots allt.
RaderaKram <3
SvaraRaderaSå tufft så tufft. Kan nog inte skriva något som lindrar maktlöshegen du känner. ❤
Hoppas innerligt att ni får den hjälp som ni behöver.
Stor kram ❤
Ingen kan lindra maktlösheten, men det känns gott att veta att någon tänker på mig i alla fall.
RaderaStor kram <3
Maktlöshten blir så total när man ser att ens barn mår dåligt och trots att de är vuxna är det ändå våra barn.
SvaraRaderaJag önskar så att du k.an få råd och hjälp av någon och kanske finns någon, ev en diakon, eller annan som kan lyssna till och på dig och ge förslag om avlastning öfr det är nog det som kunde hjälpa dig lite.
Men du måste vara stark för att orka och du kan inte klara detta ensam.
Många tankar till dig.
Stor kram!
Det finns inget värre än maktlöshet i samband med att ens barn mår dåligt!
RaderaTyvärr finns det ingen som kan ge några råd som jag inte redan prövat. Jag har i princip gett upp på den fronten.
Nej, jag klarar det inte ensam. Har som tur är stöd av Sambon. Och äntligen har sonens pappa fattat hur dåligt sonen mår, så nu kanske det kan börja hända någonting.
Stor kram <3
Vilken fasansfull maktlöshet.
SvaraRaderaHar svårt att uttrycka någon lindring. Akut hjälp behövs ♥ ♥ ♥ varma kramar ♥
Ja, det behövs akut, men väntetiden är lång. Åtminstone har nu sonens pappa fattat allvaret i situationen och lyckats få sonen att skriva på en blankett så att han står i kö för hjälp. Sedan får vi se om det verkligen hjälper.
RaderaÄven om ingen kan lindra min maktlöshet så känns det gott att veta att någon tänker på mig och bryr sig.
Varma kramar <3
Kära vän, vet precis vad du pratar om !
SvaraRaderaMaktlöshet, hjälplöshet, förtvivlan och oförmåga att hantera dessa fruktansvärt jobbiga känslor och tankar.
Ibland blir livet för mäktigt, man vill inte dö... Men man orkar inte leva, eftersom det inte lättar....på en gång... Men det blir lättare kära vän ❤️ Håll ut.... Gråt, sparka och skrik om det behövs, det hjälper så du kan härda ut ett tag till. KRAM ❤️
Jag orkar varken sparka eller skrika. Knappt gråta en gång. Det är grymt svårt när ens barn mår dåligt.
RaderaKram <3
Försöker tänka så här ....
SvaraRaderaKasta inte pärlor till den som inte vill ha dem...
Ush, kram igen ❤️
Det går inte att tänka så. Jag VILL ju hjälpa min son!
RaderaKram <3
Nä det går inte hjälpa den som inte vill ha hjälp, förstår maktlösheten du känner i denna jobbiga stund.
SvaraRaderaKram
Det är så tärande svårt!
RaderaKram <3
Man borde inte behöva stå inför valet att hjälpa sig själv eller låta någon annan gå under, det är ett för stort "val" för en människa. Jag håller med alla här att ni behöver hjälp i er situation. Din son behöver hjälp, och du behöver räddas från att själv gå under i dina försök att hjälpa honom. Hur mycket du än försöker, så kanske det inte är du som kan rädda honom. Ni finns i mina tankar och böner. Stor kram vännen <3
SvaraRaderaJa, det är sannerligen ett för stort val för en människa. Vi behöver hjälp allihop. Tack för att du ber! Tror att mina böner gjort så att sonens pappa äntligen förstått allvaret och hjälp honom att söka hjälp.
RaderaKram ❤
Detta låter för mig som ett omänskligt val. Sig själv eller sonen.
SvaraRaderaJag tror inte att det går att hjälpa någon som inte vill ha hjälp, bara finnas där om han behöver och vill själv.
Hoppas att du har nå´n som du kan prata med och kanske också någon som sonen kanske kan få hjälp av.
Tänker på dig.
Varm kram!
Det är verkligen ett helt omänskligt val, ett val som ingen människa ska behöva ställas inför.
RaderaSonen kan inte få hjälp av min terapeut eftersom vi bor i olika landsting, och jag har bara två gånger kvar på min terapi. Sedan är det slut igen.
Kram ❤
Hur går det för dig?
SvaraRaderaKram
Inte så bra, men jag är glad att sonens pappa äntligen fattat allvaret och hjälp sonen att söka hjälp. Så en liten lättnad kan jag känna trots allt, även om det antagligen är lång väntetid.
RaderaKram <3